Fredag igen och idag skall det bli vila. Jag körde grymt hårt igår på I-trim och det känns i kroppen. Den obligatoriska veckovilan blir därför väldigt välkommen. Dessutom är det plusgrader ute och blött på marken. Det borde töat upp från gångbanor och cykelbanor tills imorgon. Då skall jag ut på en långpanna. Jag skall bara fundera ut en rutt. Att springa till Humlebadet är väl ingen hit ur två synvinklar. Dels kommer det att blir blött och halt, dels är det numera för kort.

Hur som helst. Denna fredag gick till jobbet med ett stort leende. det berodde inte på att det är fredag, det beror mer på min och Carinas framgångar på I-trim.

Jag vet inte i hur många år jag har tjatat om och avgett nyårslöften att gå ner i vikt och att komma under 90 kg. Och varenda gång har det blivit något mesigt litet kilo ner eller tvärtom - en viktökning. Jag startade året med 103 kg och har gått ner stadigt i vikt sedan jag startade på I-trim. Och nu 8 veckor senare når jag denna magiska gräns 90 kg. Inte nog med det, vågen stannade på 87,9 kg!! Det var faktiskt nästa så att jag började grina vid vägningen. Senast jag var nere på dessa vikter var runt 2003. Jag är 5 kilo lättare än när jag kärde min första ironman. Det totala glädjefantt som drabbade mig ikväll går inte att beskriva. Det hela förstärktes av att Carina också hade haft en bautstor viktnedgång.

Så länge jag har drömt om det, kämpat för detta och nu är det verklighet. Nu är jag där. Det är faktiskt väldigt svårt att ta in detta. Första kvartalet är inte slut och jag är 16 kg lättare. Varför har jag inte tagit tag i detta tidigare? Nu är det bara att fortsätta.

Jag kärde fyra varv nere på Itrim idag och det var tuffa varv. Sedan hade vi en gruppträff, där jag och Carina satt med varsitt brett flin. Efter gruppträffen var det gemensam träning och då körde jag två varv till. Nu körde jag hysteriskt och galet hårt. Jag var som i trans. Jag sneglade över ibland och kollade på CArina och Hon slet som fan. Det var två tokmotiverade individer som tränade ikväll.

Nu går jag snart till säng och jag är milt uttryckt ganska lycklig.

Jag tycker det är väldigt konstigt att det helt plötsligt blir en massa sjukdomsfall på jobbet och att dessa sjuktillfällen råkar synka obehagligt väl med att det pågår ett OS i allmänhet och med svenskt deltagande i synnerhet, speciellt hockeymatcher. Sedan får man absolut inte nämna sådana här saker högt, därför att de "sjuka" personerna är så djävla fräcka att de har mage att bli förbannade om detta kommer på tal. däremot tycker jag lite synd om de som verkligen är sjuka och sveps med i vågen av misstänksamhet.

Det skulle vara kul att se lite statistik från försäkringskassan över sjukfrånvaron kontra ett pågående olympist spel.

Nuläser jag i tidningarna att många arbetsgivare kommer att ge löneavdrag för snökaoset. Det kommer som vanligt i svensk anda att suras över detta. men jag kan inte förstå varför. Som det stod i artikeln. Det ÄR arbetstagarens ansvar att se till att komma till jobbet i tid. det har ju till och med arbetsdomstolen slagit fast enligt artikeln.

Det kan inte undgått någon att detta snökaos var på gång och det utfärdats varningar för detta. Då får man ju helt enkelt ta höjd för det och planera sin resa till jobbet. Starta tidigare för att komma i tid. Hitta alternativa sätt att komma till jobbet. Jag tillhör de lyckligt lottade som kan sitta hemifrån och jobba om jag vill. Men jag var på jobbet varje morgon, trots väder. men varför är det så djävla svårt för vissa att över huvud taget använda huvudet till att tänka lite? Så valet är ju enkelt. Kom i tid till jobbet eller få löneavdrag. Idag skall folk bara ha och ha, men inte göra något själva eller så lite som möjligt.

Där ser man. Idag skulle jag tagit bussen till jobbet, eftersom det är enklare när man sedan skall ner till I-trim och träna. Detta kom jag på också på denna morgon. Men då satt jag i bilen på väg genom Tingstadstunneln. Det är ju inte klokt vad en vana kan sätta sig snabbt och vad svårt det kan vara att bryta en vana. Jag fick en liten tankeställare där.

När jag kom hem idag beväpnade jag mig med en skyffel och tog mig ut på terassen. En och halv timma senare var terassen färdigskottad. Jäsikens vad mycket snö, men nu kan all snön få ligga på utsidan terassen och smält. Med lite flyt kan man kanske få ut däckstolarna en solig vårdag och ligga och titta på jur den undanskottade snön smälter. Det vore ju trevligt.

Det får nog bli ett pass med skottning i eftermiddag. Nu skall ett mildväder komma in och efter det lär det bli svårskottat. Jag vill passa på nu medan det är lätt snö. Man måste ju hjälpa snösmältningen på traven så mycket det någonsin går. Undrar hur det blir att springa till helgen?

Onsdag morgon. 6 minus och det var dimma ute! Det var helt OK att köra bil, inga problem. Och är åter på jobbet för en långpanna i ekorrhjulet. Igår var en trevlig kväll med LEK-gänget som avlade besök hos oss. Vi var ut och sprang upp till Kåhög och avslutade med den sedvanliga middagen. Ja det är så. Tisdagskvällarna är heliga. Nu kavlar jag upp ärmarna och kastar mig in i jobbet. Vi har nu kommit en dag närmare snösmältningen och barmarken.

Så där ja! Nu närmar vi oss slutet av denna dag. Snart dags att dra hem och förbereda kvällens högtidliga möte med LEK (=Löparsällskapet EfterKälken). Ikväll har turen kommit till mig och Carina. Och vi skall ut och springa på GC banan mellan Partille och Kåhög. 7 glada personer med tre vovvar och tvåbeningarna försedda med broddar eller icebugs. Tisdagskvällarna är heliga.

Nu sitter jag här och blickar framåt. Hur skall vårens träning läggas upp? Tävlingar? Långpannor? Viktminskning? det är roligare och tänka framåt på barmarksträning än att bekymra sig över snöläget.

Det känns på något sätt att när snön försvinner, så blir man som en kalv, nyutsläppt på grönbete. Och varför flyger det tankar genom skallen på mig om att köra en dubbel ironman? Jag gillar det inte, för jag vet hur det slutar....

Ja! Det snöar ute! Ja! Det är fullständigt åt helvete! Ja! Den här djävla snön fyller bara ett syfte - att ställa till med djävelskap! Det klagas över snön. Kolektivtrafiken har svårigheter, bla, bla, bla...   Men hur mycket man än gillar snö eller hatar snö. Så är rådande situation inget man kan göra något åt. Med andra ord. Gilla läget och gnäll inte. Detta varar inte för evigt. Den tiden då detta smälter bort är inte så långt borta. Och då kommer folk att gnälla på att snön smälter.

Man pratar om en sträng vinter. Ur temperatursynpunkt är detta ingen sträng vinter. Vintern 86/87 då hade vi under längre perioder dagstemperaturer under -35 grader. 17 november 1995, då hade vi snö - mycket snö. Det som är idag är ju knappt hälften. Men skillnaden från 1995 var att snön töade bort på en dryg vecka. Den dagen då kunde man inte ta sig till jobbet, det kan man idag trots svårigheterna. Så sluta gnäll hur svårt det är. Visa upp lite tålamod för fan. Nu dröjer det inte länge förrän Ni kan klaga på hur varmt det är.

Ända sedan jag kommit hem idag har jag försökt ta en Eeaze tablett och lägga mig och blunda en halvtimme. men det har skitit sig rejält. Telefonen har ringt och det har varit viktiga samtal. Så viktiga att min huvudvärk plötsligt fick låg prioritet. Ces't la vie....

Hmmmm....  Jag undrar om jag skulle ta och skotta undan på terassen, medan det är lös snö. Det har blivit en rejäl driva på utsidan som kryper upp mot fönstren och det kan ju bli lite djävligare sedan. Nu är det hyfsat lättskottat. Skall bara se hur jag tar mig ut dit. Tål att tänka på.

Jag har fortfarande ont i huvudet. det vill inte ge sig. Kanske är det träningsabstinens? Eller något annat...?

Det gick bra att ta sig till jobbet idag, trots allt skriveri i tidningarna. Visserligen är det packad snö i ytterfilen på E20 och ett uppkört hjulspår i innerfilen. Men det är ju bara att ta det lugnt och rulla med i rytmen samt ha lite avstånd så är det inga problem. Om man räknar med att det tar 5 minuter extra med bilen till jobbet, så är det inget att hetsa upp sig för.

Det som kommer att ställa till det är alla dessa som skall gå till överdrift och köra överdrivet föriktigt, typ 50 knyck ute på leden. Jag kan inte alls förstå varför dessa skall vara ute i trafiken och skapa incidenter och olyckor. Har man inte större självförtroende kan man lämna bilen hemma och och kollektivt den dagen. Det är dessa människor som är den riktigt stora trafikfaran.